Jävlar vad vi kan åstadkomma mycket, med och mot varandra. Jag trodde aldrig att jag skulle orka vara med i detta jävla ställe vi hanterar dagligen. Men vissa små små delar i livet gör att man vill finnas där och dela samma upplevelser. Jag kräver. Du kräver. Vi kräver. Viljor. Känslor. Pengar. Och mer vet vad..
Men vet ni vad!
Jag vill bara leva och fortsätta se fler möjligheter än bara EN!
Whatever. Ena stunden hänger munnen som ett stup med gråten inombords. Och nästa är man för lycklig för att sitt egna ego ska klara av det själv.
Jag vill bara påminna mig själv och er, att vi har kul när vi bestämmer oss för det och hur mycket vi kräver för att uppnå det.
Au revoir
No comments:
Post a Comment