OM JAG SÅ VORE RIK PÅ RIKSDALER ELLER RIKTIGT RIK PÅ DE RIKLIGASTE IDÉERNA, VORE JAG DÅ NÖJD?
Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på frågan om hur det känns att ha flyttat till en studentstad där halva befolkningen är studenter och att mer eller mindre har alla individer sikte på något, om det är att bli en lärare eller en av världens bästa designer eller företagare... Det är svårt. Det är rikligt med influenser här och det som jag tycker är det svåraste är nog att infinna mig i att jag aldrig kommer vara en staty som alla jag vill ska komma och se på. Men jag kommer att jobba hårt varje dag för att nå mina mål som ibland är fullt tydliga eller bara irrar runt i en dimma över huvudet på mig.
I min klass är vi cirka 40-45 elever som alla ha en vilja till att studera. Antingen kom de inte in på det som var deras förstaval eller så kom de in för att de just ville studera butikschefsutbildningen för att bli butikschef. Även om det inte är säkert att man får jobb efter utbildning, (alla utbildningar) så måste man ändå ha en plan att gå efter. Jag är glad att äntligen ha tagit mig till den plats där man känner sig närmre sig själv. Närmare för att lyckas skapa erfarenheter, kontakter och i framtiden ett företag, varumärke eller en rik arbetare som sitter på rikligt bra idéer.
Jag känner inte av någon konkurrens men vill infinna mig att vara en tävlingsmänniska. Jag känner att det är svårt att bosätta mig här, hitta nya vänner och att fortsätta mitt liv med anpassning efter boplats och dess befolkning. Det kommer kännas tomt och det kommer antagligen ta X antal timmar, dagar och år innan jag känner mig som hemma, om det så är i Borås eller någon helt annanstans.
Au Revoir