Rosor & Palmblad

IDAG SATT JAG I FÅTÖLJEN, DEN VAR BEIGE OCH PLACERAD FRAMFÖR STORTV:N I VÅRT VARDAGSRUM. JAG FICK SE BILDER IFRÅN NÄR JAG VAR SOM SJUKAST, BILDER OCH VIDEOKLIPP NÄR JAG HADE DROGER SOM GJORDE MIG LEVANDE, SLANGAR OCH RESPIRATORER SOM GAV MIG LUFT ATT ANDAS, MAT SOM GJORDE MIG INTE TILL ETT KROPPSOMLOPP SOM HADE STOPP.

Jag hade faktiskt ingen aning om detta eller om ambulansen som körde mig akut in till sjukhuset i Florida, eller hur jag låg sövd genom flyget till Sverige, inpackad för att inte skada mig själv. De bilder jag såg på mina blåmärken,ärr och alla delar av kroppen jag blev stucken i. Alla mina krampanfall som några inte var uppvaktande av och hur jag hade "hoppat ur sängen och skadat mig själv". Hur varje dag gjorde mig sämre, inte kunde äta, gå på toaletten, bet mig i läppen,tungan och hallucinerade.    jag Känner mig som en annan person som inte är helt 100, inte ännu men försöker att bli en närhet av det jag var innan. Innan min sjukdom som heter NMDA-en encefalit som bara få visste det var och hade en aning om. Mina föräldrar var nerkraschade och bara de visste inte om jag var vid liv förrän en sjuksköterska vid namn Peaches sa"she´s alive".

Nu kan jag sy, knyta rosetter, gå, rita, tala och snart allt det jag inte kunde förut.

Tack, jag visste inte hur stark jag var förut förrän nu.

Au Revoir